Vaxö del 5 – Överbyggnadens huvuddelar blir färdiga

 

Vaxö-bygget ska resultera i en radiostyrd modell i skala 1:38 av Waxholmsbolagets M/S Vaxö. Det ger en modell med måtten 100 x 20 cm. Den stora utmaningen är vikten. Den körklara modellen får väga knappt 2½ Kg. Drivlinan med tre drivmotorer, bogpropeller, fyra fartreglage, axlar, batterier, etc, kommer att lägga beslag på huvuddelen av den totala vikten. Det här är byggrapport nummer fem.

 

 

Nästa steg i bygget var bogvisiret. Den kapade främsta delen av överbyggnaden, som nu skulle vara bogvisir, var lite för liten. Sågen hade tagit bort ett ganska brett spår när jag kapade fören och dessutom skulle visiret i framkant gå ned en bit under däckslinjen. Det löste jag genom att pressa ned visiret i formen överbyggnaden laminerats i, förlänga formen ”nedåt” med vaxpapper. och lägga på lite mer epoxi i visirets bakkant och underkant. Därefter slipades visirets kanter till bra passform. Istället för att göra visiret färdigt och därefter passa in det gjorde jag tvärt om. Först byggde jag balkarna visiret skulle sitta på och deras infästningspunkter (bild 1), därefter tejpades visiret i rätt läge och limmades mot balkarna (bild 2).

 

 

Bild 1

 

Bild 2

 

 

Öppningsmekanismen för visiret var en utmaning. De ”skåp” på fördäck som rymmer mekanismen på originalet är för små och har för dålig åtkomlighet för att rymma någon bra lösning. Enda förbindelsen med resten av överbyggnaden är det 2mm tjocka däckslaminatet (bild 3). Att gömma någon mekanisk överföring där skulle bli komplicerat.

 

Bild 3

 

 

Lösningen blev en lin-manövrerad hävarm monterad på skrovet, som sticker upp under en av visirets balkar och lyfter den (bild 4). Hävarmen manövreras via en lina från ett servo inne i skrovet.

 

Bild 4

 

 

Funktionen blev bra och det är bara spetsen på hävarmen som syns när visiret är helt öppet (bild 5). Inte speciellt störande.

 

Bild 5

 

 

Nu var det dags för sidorna på överbyggnadens huvuddäck. Här sitter 13 fönster av fyra olika modeller på vardera sidan. Glasrutorna ligger relativt grunt och är omgivna av aluminiumramar. Sidorna på den laminerade överbyggnaden frästes bort för att ersättas med 0,25mm styren. Aluminiumlisterna runt fönstren tillverkades i samma material. Nu kom Katrineholmsklubbens omfattande maskinpark väl till pass.

 

Jag lånade hem en fräs med ett bra koordinatbord. Med den fräste jag en mall i mässingsplåt för de fyra olika fönstertyperna (bild 6).

 

Bild 6

 

Med hjälp av mallen skar jag ut fönsteröppningarna dels ur de styrenark som skulle bli överbyggnadens sidor, dels ur lösa bitar som skulle bli fönsterramarna. På ramarna skar jag sedan (de raka sidorna) och klippte (hörnen) ytterkanten på ramarna så de blev en knapp millimeter breda. För att montera ramarna använde jag en typ av monteringstejp som används vid montage av skylttexter etc. Den finns t ex på SystemText i Stockholm. Ramarna monterades på tejpen som sedan fästes på styrenarket i rätt läge över fönsteröppningen. Därefter penslade jag flytande lim längs fönsterkanten från baksidan och drog bort tejpen. Bild 7 visar de olika stegen i ordning från vänster; 1 (utskuren ram), 3 (ramen på monteringstejpen), 2 (tejpat på rätt plats), 4 (ramen färdigmonterad).

 

Bild 7

 

Därefter var det bara att montera styrenarken på den urfrästa laminerade överbyggnadsstommen (bild 8).

 

Bild 8

 

 

Avbärarlisterna längs sidorna tillverkades genom att limma ihop styrenprofiler och slipa till rätt tvärsnitt, varefter de limmades på plats (bild 9).

 

Bild 9

 

 

V-båtarna förtöjs normalt med fören mot kajen med hjälp av förtöjningslinor som är fästa i svetsade öglor i nivå med huvuddäcket under skorstenarna (bild 10). Då de inte används ligger linorna på de undre avbärarlisterna och är därmed alltid nära till hands. Naturligtvis vill jag kunna förtöja modellen på samma sätt och behöver därför avsevärt mer styrka i fästöglorna än vad limning mot överbyggnadens 0,25mm styrenark skulle ge. Jag tillverkade öglorna i mässing i 1mm fyrkantprofil och monterade dem med kraftig förstärkning direkt innanför styrenarket, mot ramen som går runt hela överbyggnaden i underkant (bild 11). De bör hålla att hänga den färdiga modellen i.

 

Bild 10. Bilden är tagen i januari 2004 och visar flera ändringar från det ursprungsutförande som modellen ska visa (målningen i vattenlinjen, lucka i relingen från akterdäck, livflottearrangemang på övre däck och webbadress).

 

 

Bild 11

 

 

Nu var turen kommen till övre däck och jag började framifrån, med kommandobryggan. Jag hade gjort ett laminat för hela delen med kommandobrygga och besättningsutrymmen, men den höll inte formen speciellt bra i de släta partierna och jag använde därför bara den främsta delen av laminatet. Jag gjorde också en dentagbar balja i tunn styren som senare ska inrymma kommandobryggans inredning (bild 12).

 

Bild 12

 

 

Ett skelett gjordes i 1mm styren (bild 13) och kläddes sedan med 0,25mm (sidor) och 0,4mm (tak) styren. Fönsteröppningar och ramar gjordes med samma metod som för huvuddäck. Taket fick förstärkningar på undersidan i balsa/glasfiber/epoxi laminat för att kunna bära masten. De lutande ”sargerna” ovanpå taket monterades och V-båtarnas karakteristiska profil började bli ganska tydlig (bild 14).

 

Bild 13

 

Bild 14

 

 

En stomme för däckssalongen (som ska vara lätt dentagbar för batteribyte etc) tillverkades i 1mm styren (bild 15). Den kläddes med tunna styrenark och passades in på sin plats (bild 16).

 

Bild 15

 

Bild 16

 

 

De laminerade stommarna för skorstenarna frästes ur (bild 17), med material kvar för infästning av de två galler, tre luckor (fyra på styrbord), en lysrörsarmatur, två lamparmaturer och 5 rör/pipor som vardera skorstenen ska ha. Därefter tillverkade jag av 0,25mm styrenribbor de två olika gallren och klädde skorstenarna med styrenark (bild 18).

 

Bild 17

 

Bild 18

 

 

Efter att skorstenarna var monterade var det dags att ta ett steg tillbaka och titta på resultatet (bild 19 och 20). Nu var alla huvudkomponenter klara, och det kändes som jag kommit till en milstolpe i bygget. 1300 timmar har det tagit att komma hit.

 

Bild 19

 

Bild 20

 

 

Massor av arbete återstår naturligtvis. Bland annat ska modellen ha närmare 40 dörrar och luckor, alla öppningsbara. Många av dem ska sitta på olika små skåp och boxar som jag inte börjat med än. Exempel på andra omfattande arbeten som återstår är masten, relingen på övre däck, soffor och livflottar, all belysning, för att inte prata om ytbehandling/målning. Arbetet med smådetaljer tar alltid mycket tid, och kommer här att bli extra besvärligt eftersom det inte får väga någonting. Jag har dock gott hopp om att klara vikten. Modellen som den står på bild 19 och 20 väger nästan exakt ett kilo. All teknisk utrustning som ska i väger knappt 900 gram . Jag har alltså ett halvkilo kvar för alla detaljer och ytbehandlingen. Det bör gå. I värsta fall kan jag reducera de 900 grammen för tekniken med nästan 300 g genom att gå till litiumbatteri och borstlösa motorer. Vi får se om det behövs.

 

 

Lasse Björkström

2005-12-07